Foto: Paavo Hietala

Stachybotrys chartarum

Stachybotrys chartarum (atra) tillhör de mest fruktade mögelsvamparna i inomhusmiljöer.
Eftersom just den här mögelsvampen är så farlig är den mycket uppmärksammad i byggbranschen.

Medan andra mögelsvampar i byggnader ofta förknippas med mera diffusa symptom som till exempel trötthet, huvudvärk eller ögontorrhet kan Stachybotrys chartarum dessutom orsaka mera akuta symptom såsom blödningar i andningsvägarna.

Stachybotrys chartarum kan också orsaka reaktioner vid hudkontakt, och svampen anses ha nedsättande effekt på immunförsvaret.

Stachybotrys chartarum växer främst på platser som är mycket fuktiga med cellulosahaltiga material, till exempel tapeter eller gipsskive- papper. Ofta ses den i samband med vattenskador i byggnader.

Lungblödningarna har tillskrivits de toxiska metaboliter som produceras av Stachybotrys chartarum. Värda att nämna är satratoxin G och H. Dessa tillhör en grupp av mögelproducerade gifter som har påverkan på människokroppens proteinsyntes.

Stachybotrys chartarum är direkt hälsofarligt och de som sanerar skadan måste använda tillämplig skyddsutrustning. Undvik hudkontakt och använd andningsskydd med partikel och gasskydd, filter typ A2-P3.

Saneringsutrymmet och ventilation skall förseglas. Eftersom dammsugare inte kan filtrera  mykotoxinerna  ska dessa alltid placeras utomhus under sanering. Dammsugare bör ha mikrofilter
 
För Er som har tillgång till Internet finns det ganska mycket information om Stachybotrys chartarum tillgängligt den vägen, med reservation för författarnas eventuella egenintressen.

Äkta Hussvamp

- en aggressiv rötsvamp i byggnader
Serpula lacrymans
Den äkta hussvampen, Serpula lacrymans, är vår mest fruktade fiende bland rötsvamparna. Det beror på att den under gynnsamma (för svampen) omständigheter kan bryta ner bjälkarna inom ett mycket stort område på mycket kort tid, och att det är komplicerat att sanera en angripen byggnad. Den som har otur kan råka ut för att hussvampen spridit sig genom flera våningar innan den upptäcks. I sammanbyggda hus kan den dessutom ha spridit sig till grannen. Hussvampen bryter ner träbjälkarna av samma anledning som vi människor smälter mat: det ger energi.

För att överleva kräver S. lacrymans dessutom tillgång till kalk och vatten. Kalk kan den få från murbruk, puts, betong, gips, mineralull, leca eller andra kalkhaltiga material. Kalken används till att neutralisera pH, eftersom Serpula lacrymans utsöndrar oxalsyra. Finns kalk inte att tillgå dör svampen "i sitt eget syrabad". Kalkkällan återfinns inte sällan en bit ifrån själva svampen, men i de utomordentligt få fall där äkta hussvamp hittats ute i naturen, har den återfunnits nära marken där den kunnat hämta kalk från jorden. Även vatten kan svampen hämta från långt håll, flera meter, genom speciella svamphyfer som fungerar som ett slags sugrör. Annars kräver äkta hussvamp relativt låg fuktighet jämfört med annan hussvamp, (därav det engelska namnet dry rot). Mellan 20 och 40 % fuktkvot bedöms som optimalt och en temperatur mellan 20 och 25 °C, (både för fuktkvot och temperatur ger olika undersökningar lite olika värden). Vid 55 % träfuktighet dör den "drunkningsdöden", medan andra vanliga rötsvampar, t. ex. Coniophora puteana (källarsvamp), fortfarande trivs utomordentligt. En fuktkvot under 15 % är lägre än optimalt för både S. lacrymans och annan rötsvamp, och de slutar tillväxa aktivt i sådana miljöer. De kan däremot ligga i dvala under något decennium utan att dö, och börjar växa igen om träets fuktkvot stiger. S. lacrymans är ganska köldtålig, den tillväxer vid temperaturer ända ner till nollstrecket, och överlever även ett par minusgrader. Skolexemplet på S. lacrymans kännetecknas av att det angripna träet blir lätt brunfärgat, och spricker i djupa sprickor med ca 50 mm mellanrum eller mer. På golvet kan ofta iaktas ett brunt pulver, som brukar liknas vid kanel eller kakao. Optimal temperatur är ca + 20 °C och svampen dör ca + 37°C.

Om angreppet är exponerat för ljus, (och endast om så är fallet!) kan svampen bilda en ojämn, gulbrun eller rödbrun fruktkropp med vit kant. Den kan vara flera decimeter stor och kan "svettas" om miljön är mycket fuktig. Som för alla andra svampar utgör fruktkroppen en upphängningsanordning för sporerna. Så småningom trillar de bruna sporerna ut från sin upphängningsanordning och lägger sig nedanför i ett lager som kan påminna om kanel. I mikroskop är sporerna gulbruna med slät yta och avlånga eller bönformade. De mäter ca. 9-12 x 4,5-6 mm.
S. lacrymans fruktkropp sitter ibland fast som en konsolhylla, även om det är vanligast att den är klistrad som ett tjockt lager (upp till 2 cm) på den angripna ytan.

Nu är det inte speciellt vanligt att det bildas fruktkroppar, det är betydligt vanligare att man möts av en bomullsaktig massa med gula partier, och en lukt av champinjon. Det har visat sig att mögelhundar har svårt att skilja denna lukt från lukten av källarsvamp.

Serpula lacrymans har ett antal släktingar, som också är otrevliga ur boendesynpunkt. Serpula himantioides är svår att skilja från Serpula lacrymans, men den växer vilt och ger tätare sprickor i träet. En del mykologer anser att S. lacrymans och S. himantioides är samma organism.

S. himantioides har lite högre optimum temperatur än S. lacrymans. Dessutom finns det en rapport om S. lacrymans variant shastensis, som ser annorlunda ut, men som i korsningsförsök visat sig vara S. lacrymans. Vid S. lacrymans angrepp ersätts det angripna virket med friskt. Till synes friskt virke måste dessutom bytas ut upp till 800-1000 mm från det synliga angreppet, och kvarvarande virke behandlas med Boracol eller värmebehandling, valet beror på saneringsfirmans arbetsmetoder och preferenser. Eftersom S. lacrymans etsar sig genom puts och andra kalkhaltiga byggmaterial måste även intilliggande puts etc. bytas; annars kan svampen som eventuellt finns kvar i putsen infektera friskt virke. En del byggnadsfirmor föredrar att inte göra så stora ingrepp utan nöjer sig med att strypa fukttillgången, och sedan hålla ett vakande öga på den vilande svampen. I Skottland har University of Abertay börjat testa att bekämpa S. lacrymans med biologiska metoder. De planterar helt enkelt in en annan, S. Lacrymans ätande, svamp. Regleringen kring hur S. Lacrymans angrepp ska bekämpas är för närvarande under utveckling. 1997 förelåg förlagan till en EN-standard*, som i sin beprövade form ska reglera hur utprovningen av svampmedel ska utvärderas. Vid utredning och åtgärdning av S. lacrymans skall alltid fackman anlitas. För rivning i och rivning av byggnader som innehåller hälsofarliga material, ohyra, virkesförstörande eller hussvamp av släktet S. lacrymans, fordras en till arbetets omfattning anpassad rivningsplan. (BBR 2:3)
*ENV 12404:1997 Durability of wood and wood-based products - Assessment of the effectiveness of a masonry fungicide to prevent growth into wood of Dry Rot Serpula lacrymans (Schumacher ex Fries) S.F. Gray - Laboratory method.

Förslag till åtgärder:
Primära åtgärder för att få stopp på ett hussvamps angrepp är: Lokalisera och eliminera alla fuktkällor. Få till stånd en snabb uttorkning. För att uppnå bästa resultat vid sanering kan följande principer vara tillämpbara. Saneringsarbetet bör utföras av erfarna saneringsföretag med utbildad personal för detta ändamål. För att minska spridning av sporer och hyfer, bör saneringsområdet och ventilation, samt andra öppningar förseglas innan saneringsarbetet påbörjas. Arbetstagaren skall använda engångsoverall och skoskydd vid saneringsarbete och overaller och skoskydd skickas tillsammans med annat avfall till kommunens anvisade plats för deponering. Arbetstagare bör använda lämpligt (P3) andningskydd vid rivning. Industridammsugare bör ha mikrofilter för sporupptagning. Skyddskläder, skor, verktyg och dyl får ej tas ut från saneringsområdet innan saneringen är avslutad. Verktyg som använts bör därefter saneras.

Sanering:
Efter försegling av ytorna, dammsugs saneringsområdet noggrant med industridammsugare. Därefter avlägsnas angripet virke samt friskt virke ca 800-1000 mm för att säkra den angripna zonen. Vid ombyggnation behandlas nytt virke med Boracol 20.
Hussvampsangripna grundmurar, väggar eller annan byggmaterial med puts. Putsen bilas bort samt fogarna kratsas bort ca 40-50 mm. Ytliga hyfer och mycel kan brännas med blåslampa. Observera brandrisk och öppen låga får ej användas. Därefter behandlas ytorna med Boracol 20. Där putsen är borttagen putsas ytorna med rent bruk. Efter torkning behandlas ytorna med Boracol 40. För att förhindra hussvampangrepp t.ex. på syll kan närliggande syll behandlas med Boracol 20 eller insättning av Impel Borpatroner med 200 mm mellanrum beroende på syllens tjocklek. Dörrtrösklar, och karmar fuktisoleras. Därefter påförs Boracol 20 på ytorna.
Allt avlägsnat byggmaterial som är infekterat av Serpula paketeras och transporteras till kommunens anvisade deponeringsplats, eller bränns.

Avfallshantering:
Observera att olika kommuner har sina egna bestämmelser om mottagning av material som är infekterat av S. Lacrymans. Det kan vara klokt att diskutera först med kommunens renhållning för deponering av avfall före sanering.

Kemikalier:
För bekämpning av Serpula används Boracol 20. Efter sanering av S. lacrymans påförs Boracol 20, ca 1 meter av omgivande område så att eventuellt kvarvarande hyfer och sporer dör. På sanerade grundmurar, väggar eller annan byggmaterial med puts påförs Boracol 20 ca en (1) liter på fyra kvadratmeter (4 m2) med pensel, eller rollas. Man kan även använda spruta med bredstrålemunstycke. Det finns även andra kemikalier mot S. Lacrymans , men Boracol har mest dokumenterad effekt mot Serpula, (hussvamp) och därför rekommenderar vi detta.
Skyddsåtgärder: Vid sprutning inomhus av Boracol 20 skall god ventilation ombesörjas. Arbetstagaren bör använda andningsskydd med helmask och partikelfilter klass (P 3) samt gasfilter (A 2). Arbetstagare bör ha handskar och skyddskläder för detta ändamål. Vi rekommenderar att ej använda huset som bostad efter Boracol behandling inomhus under två (2) dygn.

Personlig hygien:
Hud, verktyg och kläder rengörs med varmt vatten.

Fuktmätning:
Fuktmätning utförs med lämpligt instrument. Vedens fuktinnehåll spelar en avgörande roll för utveckling av svampangrepp. För trä skall fukten ligga < 15% FK och luft <60 % RF.

Avfuktning:
För att strypa fukttillskott till Serpula och andra mikrober bör relativ fukthalt sänkas i t.ex. krypgrunden eller källarlokaler. Fuktsänkning kan man åstadkomma med avfuktare som har hygrostatstyrutrustning. När relativfuktighet stiger över 60% RF skall avfuktaren starta. Relativ fuktighet i lokaler skall vara under 60% RF. Avfuktaraggregat bör dimensioneras efter lokalens volym så att man når ställda krav för alla förhållanden. Avfuktare bör dimensioneras så att minst en luftomsättning nås per timme. Styrutrustning bör innehålla ett larm som indikerar avfuktarens funktion. Avfuktare bör servas och kontrolleras enligt leverantörens anvisningar.

Efterkontroll:
Saneringseffekten bör kontrolleras med tre månaders mellanrum de första två åren. Därefter kan kontroll utföras samtidigt som man servar och kontrollerar t.ex. avfuktaren.
En hussvampangripen byggnad bör alltid hållas under uppsikt, eftersom det är omöjligt att ta bort alla sporer och hyfer vid sanering. Vanligtvis kan resultatet av saneringen, dvs om den är framgångsrik eller ej, märkas inom ett år.
 

Andra Hussvampsarter

Det finns ett antal andra Hussvampar, som förutom att de förekommer i hus också förekommer allmänt i naturen.
De anses ofta vara mindre destruktiva, men bör repareras som Äkta Hussvamp.
Följande arter kan nämnas:
Serpula himantioides - Timmergröppa
Leucogyrophana pinastri - Tandgröppa
Leucogyrophana pulveranta - Liten Hussvamp
Leucogyrophana mollusca - Stor spindelgröppa
 
Källarsvamp

- en vanlig rötsvamp i byggnader
Coniophora puteana
Källarsvamp är den mest vanliga tränedbrytande svampen i våra byggnader men betydligt billigare att reparera än Äkta hussvamp. Källarsvampens utseende liknar Serpula lacrymans, Sv. Äkta Hussvamp och vid ungt stadium kan den vara svår att skilja från Serpula lacrymans med blotta ögat.
Svampen tillhör svampordningen Aphyllophorales och familjen Coniophoraceae liksom Äkta Hussvamp Serpula lacrymans.

Källarsvamp förekommer oftast i fuktiga oventilerade källare eller källarbjälklag samt vindsbjälklag i anslutning till fuktig betong eller annan fuktkälla.

Vid analys visar det sig att Äkta Hussvamp bara producerar oxalsyra medan källarsvampen producerar bl.a. stora mängder ättiksyra. Denna fungerar som en buffert som reglerar pH och därför kan svampen finnas i områden utan kalk. Detta skiljer den från Äkta Hussvamp som är kalkberoende.

Källarsvampsangripet virke kan lukta ättiksyra till skillnad från Äkta Hussvamp som luktar champion.

Källarsvampen kräver högre fuktighet än Äkta Hussvamp. Den engelska översättningen av källarsvamp är "våt röta" till skillnad från Äkta Hussvamp som kallas "torr röta".
Optimal temperatur är +23°C och svampen dör först vid +65°C.

Reparations åtgärder: Vid reparation elimineras fuktkällan, genom att t.ex. öka ventilationen. Om träet är totalskadat tar man bort ca 10-20 cm från angreppet och ersätter med nytt boracolbehandlat virke.

Till behandling av samtliga storsvampar används alltid Boracol 20/40.
 
Knölticka

Knölticka - en vanlig rötsvamp i byggnader
Antrodia serialis
Det finns många arter Vit Timmersvamp, som förekommer i naturen, i hus och i Europas gruvor. De har genomgående högre krav på fukt och värme än Äkta Hussvamp, men det är stor spridning mellan de olika arternas krav och därmed deras förekomst i husen. Fruktkropparna har olika utseenden, men gemensamt för dem alla är att sporerna bildas på sidorna och mynnar ut i porer. Därav namnet Poresvamp.

Knöltickan hör till svampordningen Poriales och familjen Poriaceae.

Svampen är vanlig i fuktiga, kyliga krypgrunder och gruvor, där den i mörker bildar stora blomkålsliknande, sterila, vitgula fruktkroppar.
I ljus bildas fruktkroppar dels platta och dels litet tjockare i rader. Svampen ses ofta i tak, på staketstolpar samt i naturen på gran och tall.
Träet brunfärgas under bildande av brunmull med sprickklossar på 0,1-1 cm. Ofta ses mycel i sprickorna.

Optimal temperatur är ca +28°C och svampen dör först vid ca +80°C.

Reparationsåtgärder: Vid reparation elimineras fuktkällan, genom att t.ex. öka ventilationen i krypgrunden eller förhindra fuktuppsugning från grundvattnet genom murverket. Det skadade virket borttages och ersätts med nytt boracolbehandlat virke.

Till behandling av samtliga storsvampar används alltid Boracol 20/40.

Mögelsvampar i byggmiljö

Det är allmänt känt att fuktskador och mögeltillväxt i byggnader orsakar olika slags hälsobesvär för människor som bor eller arbetar i fukt- och mögelskadade hus. Detta har väckt diskussioner och orsakat konflikter bland utredare för byggmiljö om hur man skall bedöma och förebygga skador och hälsobesvär. För att förebygga mögelskador och hälsobesvär bör man titta närmare på den biologiska ekologin i byggmiljön och ta hänsyn till fuktpåverkan i byggnader.

De fem viktiga fysikaliska faktorer som påverkar mikrobiologiska processer i byggmiljö är: Fuktighet, temperatur, näring, pH och naturligtvis syre. Man måste komma ihåg att FUKT är det som styr hela den biologiska processen.
Nedan är ofta förekommande mikrober i byggmiljön och vissa har negativ påverkan på vår hälsa.

Acremonium

Förekommer i fuktiga miljöer, t.ex. källarväggar. Kan ibland vid höga halter vara sjukdomsframkallande.

Alternaria och Ulocladium

Ä r vanliga i naturen. På människor är de kända under namnet bagarlunga eftersom Alternaria förekommer på korn. Kan ge astmatiska reaktioner.

Aspergillus

Det finns många arter av Asp. Några kan angripa lungor, ögon etc. samtidigt som de ger olika astmatiska och toxiska reaktioner. Aspergillus versicolor betraktas som ”sjuka hus” indikator.

Aureobasidium

Förekommer i fuktiga miljöer t.ex. badrum. Den bildar ett stort antal sporer som kan ge lungproblem och eventuellt allergi.

Chaetomium

Förekommer på cellulosahaltigt material som papper (gipsskivor), masonit, spånskivor etc. De producerar den källarluktande VOCen Geosmin och kontaminerar porösa material. Chaetomium kallas även mögelrötasvamp eftersom den orsakar rötskador och försämrar hållfastheten i materialet.

Cladosporium

Ä r vanlig i naturen och längst ned i kylskåpet, på tapeter, jord etc. Den kan ge höfeber och astma samt producera toxiska ämnen.

Eurotium

Antas allmänt vara en ”välvillig” mögelsvamp.

Exophiala

Förekommer i nedbrutet trä och jord. Kan ge hudproblem.

Fusarium

Producerar flera sorters mycotoxiner. Trivs i fuktiga miljöer och Fusarium kallas även ”vattenskada” indikator. Fusarium är en toxinframkallande organism och betraktas som en olägenhet för människors hälsa om den förekommer i inomhusmiljön.

Mucor

Är vanlig i husdamm och kan ge luftvägsallergier.
Penicillium. Är vanlig i inomhusluft. Det finns många arter av Penic. och ett flertal av dessa producerar mycotoxin. Några är kända för att orsaka ”sjuka hus” problem.

Phialophora

Förekommer i fuktiga miljöer såsom badrum och utomhus är den vanlig på trä med jordkontakt. Förekomst av denna svamp tyder på att det är eller har varit mycket fuktig.

Trichoderma

Växer på trä och träbaserade material, där de kan utveckla immunförsvarsnedsättande egenskaper.

Scopulariopsis

Ä r vanlig såväl inom- som utomhus. Den kan angripa hud och naglar på djur och människor.

Stachybotrys chartarum

Stachybotrys chartarum växer främst på platser som är mycket fuktiga med cellulosahaltiga material, till exempel tapeter eller gipsskive papper. Ofta ses den i samband med vattenskador i byggnader.  Medan andra mögelsvampar i byggnader ofta förknippas med mera diffusa symptom som till exempel trötthet, huvudvärk eller ögontorrhet kan Stachybotrys chartarum dessutom orsaka mera akuta symptom såsom blödningar i andningsvägarna. Stachybotrys chartarum kan också orsaka reaktioner vid hudkontakt och svampen anses ha nedsättande effekt på immunförsvaret. Stachybotrys kallas även ”vattenskadeindikator”.

Wallemia

Ä r vanlig i inomhusluft, kan ge hudproblem.

Rhodotorula

Är en jästsvamp. Samtliga jästsvampar är ett tecken på fuktig miljö.

Streptomyces

Streptomyceter är bakterier som ofta lever tillsammans med mögelsvampar och andra bakterier i angripet material. De producerar den källarluktande VOCen Geosmin och kontaminerar porösa material, även betong. Geosminlukten är svår att få bort från byggmaterialet, kläder och möbeltextiler även om det mikrobiella angreppet åtgärdas.

Förutom Geosmin har vissa streptomyceter visat sig stimulera cytokinprodution och Streptomyces griseus, som är vanligt i byggnader, producerar toxinet valinomycin.

Bacillus

Är en sporbildande bakterie med ”unken” lukt. Den överlever torra förhållanden och kan växa till om ny fukt tillförs. Den förekommer ofta i mikrobiellt skadad mineralull.

Fotnot

Den husrelaterade medicinska bedömningen om hälsobesvär för varje individ skall alltid lämnas till sakkunniga läkare.

Bedömning om åtgärdens omfattning, vilket område som behöver åtgärdas samt vad som bör göras skall alltid lämnas till sakkunnig byggnadsingenjör.

PK Group AB

Källor:

Introduction to Food and airborne fungi, Samson, Hoekstra, Frisvad and Filtenborg.
Fungi and Food Spoilage, Pitt and Hocking
Compendium of Soil Fungi, Domsch,Gams and Anderson
Hirvonen M-R. Et al. (1997). Streptomyces spores from moldy houses induce nitric oxide, TNF? and IL-6 secretion from RAW2264.7 macrophage cell line without causing subsequent cell death. Environ. Toxicol. Pharmacol. 3:57-63